När man granskar en kanins tassar är det lätt att missa den lilla klon på insidan av framtassen. Hur många klor har en kanin? Vanligtvis 18 klor totalt, och i den här artikeln förklarar jag hur de är fördelade, varför de behöver skötas och hur du upptäcker problem i tid.
En kanin har 18 klor som behöver kontrolleras regelbundet
- 18 klor totalt är det normala antalet hos en tamkanin.
- Varje framtass har fem klor, inklusive en mindre sporre på insidan.
- Varje baktass har fyra klor och saknar sporre.
- Klorna behöver ofta klippas ungefär en till två gånger i månaden.
- Mörka klor gör pulpan svårare att se, så klipp bara lite i taget.
Så många klor har kaninen på varje tass
Den vanligaste fördelningen är fem klor på varje framtass och fyra på varje baktass. Räknat på fyra tassar blir det alltså 5 + 5 + 4 + 4, vilket ger 18 klor sammanlagt.
| Tass | Antal klor | Det som utmärker den |
|---|---|---|
| Vänster framtass | 5 | Har en liten sporre på insidan |
| Höger framtass | 5 | Har en liten sporre på insidan |
| Vänster baktass | 4 | Inga extra klor |
| Höger baktass | 4 | Inga extra klor |
Det är lätt att räkna fel eftersom sporren sitter lite högre och mer på sidan än de andra klorna. Jag brukar därför kontrollera insidan av framtassarna särskilt noggrant. En sporre som glöms bort kan växa i en båge och fastna i tyg, halm eller inredning.
Vad är sporren på framtassen
Sporren är den femte klon på framtassen. Den sitter på insidan och når vanligtvis inte marken på samma sätt som de fyra främre tårna. Anatomiskt är den en extra tå, men i vardaglig skötsel märks den framför allt genom att den ofta behöver klippas separat.
På baktassarna finns normalt fyra tår och fyra klor. De bakre klorna är ofta längre och rakare, vilket passar kaninens kraftiga bakben. Om en kanin har en skadad, avbruten eller medfödd avvikelse kan antalet synliga klor förstås se annorlunda ut, men det normala är fortfarande 18 klor.
Kaniner saknar dessutom tydliga trampdynor som hundar och katter har. Undersidan av tassarna är därför känslig, och ett hårt eller fuktigt underlag kan öka risken för ömma hälar och hudproblem. Det gör tasskontrollen viktigare än många nya kaninägare tror.
Varför kaninens klor blir för långa
Klorna växer kontinuerligt och slits olika snabbt beroende på kaninens miljö. En kanin som rör sig mycket på ett fast, säkert underlag kan slita klorna något mer, medan en stillasittande innekanin ofta behöver mer hjälp. Grävande och hö är bra sysselsättning, men de ersätter inte alltid regelbunden kontroll.
För långa klor kan förändra hur tassen belastas. De kan också böjas åt sidan, spricka eller fastna i mattor och galler. Min erfarenhet är att problemet ofta upptäcks först när kaninen börjar röra sig försiktigare, trots att klorna har vuxit länge.
En praktisk riktlinje är att kontrollera tassarna varje eller varannan vecka och klippa vid behov, ofta ungefär en till två gånger per månad. Intervallet varierar mellan individer, så längden och formen på klorna är viktigare än kalendern.
Så kontrollerar och klipper du klorna säkert
Välj en lugn stund och lägg en handduk på ett stabilt underlag. Kaninen ska ha stöd för hela kroppen, särskilt bakdelen. Jag avråder från att hålla den på rygg i ett stelt grepp, eftersom den kan bli rädd och kämpa så kraftigt att den skadar ryggen eller benen.
- Håll tassen mjukt och lokalisera alla fem klor på framtassen, inklusive sporren.
- Leta efter den rosafärgade pulpan inne i klon, där blodkärl och nerver finns.
- Klipp bara den yttersta spetsen och lämna säkerhetsmarginal till pulpan.
- Arbeta med små klipp, särskilt om klorna är mörka.
- Ge en paus om kaninen blir stressad. Det är bättre att dela upp tassarna på två korta stunder.
På ljusa klor syns pulpan oftast tydligt. På svarta klor kan jag rekommendera mycket försiktiga små klipp från spetsen, gärna i bra belysning. Om du råkar klippa för långt och det börjar blöda, tryck försiktigt mot klon med rent material och kontakta veterinär om blödningen inte snabbt avtar eller om skadan ser större ut.
När klorna eller tassarna behöver veterinärhjälp
Enstaka långa klor är sällan en akut situation, men vissa tecken bör tas på allvar. Sök hjälp om klon är sprucken, vriden, inflammerad eller blöder upprepade gånger. Detsamma gäller om kaninen haltar, slickar tassen intensivt eller inte vill stödja på benet.
Kontrollera också undersidan av baktassarna. Rodnad, kala områden, sår, svullnad eller tjocka skorpor kan tyda på tryckskador, ibland kallade pododermatit. Ett mjukt och torrt underlag hjälper, men tydliga sår ska bedömas av en veterinär med kunskap om kaniner.
Om kaninen blir panikslagen när du försöker klippa klorna är det klokare att boka hjälp än att hålla fast den med våld. En veterinär eller djursjukskötare kan visa en säkrare teknik och samtidigt kontrollera om klornas form beror på felbelastning eller annan sjukdom.
En enkel tassrutin som gör stor skillnad
Räkna med 18 klor hos en frisk, normalt utvecklad kanin: fem på varje framtass och fyra på varje baktass. Lägg till en snabb tasskontroll i den vanliga skötseln, håll underlaget torrt och klipp lite i taget när klorna börjar böja sig eller synas tydligt utanför pälsen.
Det viktigaste är inte att klippa på ett exakt datum, utan att upptäcka förändringar innan de gör ont. En lugn rutin, bra stöd för kroppen och respekt för kaninens signaler brukar ge säkrare tassvård än att försöka göra allt snabbt på en gång.
